Vi har ju både svart och gul labbrador och självklart tycker jag att de är de finaste båda två oavsätt färgen. Men jag har en förkärlek till de gula.Jag skäms nästan för att berätta det för att gilla de gula och att vilja ha just gult känns inte okej. Säger man däreomt att jag vill absolut ha en svart så är det ingen som rynkar på ögonbrynet över det.
Sen självklart så tycker ju inte jag att man ska avla för att få fram en färg och sätta egenskaper åt sidan och i värsta fall hälsa och mentalitet.
Men det fina är ju att vi har svarta och gula jaktlabbar med utmärkta egenskaper som har hälsan och mentaliteten.
Majoriteten verkar tycka, att färgen inte spelar någon som helst roll. En del blir nästan arga när man nämner färger. Det är något som absolut inte spelar någon roll och inte ska diskuteras. Jag tycker att man får ha en vilja även om den kan tyckas fjollig för vissa, det bjuder jag på.
Jag kommer med all säkerhet att ha en svart labrador någon gång igen. Visst håller jag med om att en svart välmusklad labrador "in action" är riktigt fint att se!
Jaha, det var dagens I-lands problem! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar